helmer

Sitter och pustar ut efter ett pass med hurtstillverkning..

Idag har jag nämligen med en stor matsked våld, en nypa teknik och en liter svordomar bankat ihop Helmer från Ikea.

Nu står han på mitt rum, glänser fint och bryr sig inte speciellt mycket i hur mycket jag svettats med att få ihop honom.

feven!!

Åh! Nostalgi! Anna-Sara!!

hjorton, tårtkalas och beräkning

Sáio och jag tog en tur ut på myren

lyckades med lite möda plocka några liter

Det blåste friskt och jag som glömt snodde hemma knallade runt med hårmannen i ögonen och munnen hela tiden. Men jag slapp myggen.

Katti och jag drog sedan in till stan för tårtkalas

Söta systerdottern fyllde tre idag.

Ninjah vet hur docka smakar..

Gottigott på snedden och bredden intogs med glada miner

Kaffade hos Johanna också som pysslade med koltbälte. Hon hade lite problem med att räkna ut vilket avstånd det skulle vara mellan knapparna för en jämn fördelning. Matematiksnillen som vi är så löste vi det tillsammans..

Skrev en liten beskrivande lapp för att undvika problemet i framtiden.

..

Det var min dag i bilder.. Har vart oerhört flitig med kameran den senaste tiden.

ondska

Jag försöker skjuta undan det smärtsamma i att vara medveten om den ondska som skett i grannlandet.
Men det är en skymf mot alla de som drabbats av mardrömmen. Det stick av obehag jag kan känna när jag tänker på alla de ungdomar som abrupt förlorat framtiden är ingenting mot sorgen av att förlora en älskad. Jag kan aldrig förstå smärtan att förlora ett barn.

Den lilla tanke om beklagande som sänds i det stilla sinnet lindrar inget.. men jag sänder en iallafall.

återkopplad till världen utanför

Hej.

Jag är nere från fjälls nu.

Tänkte köra en liten bildbomb som hade vart betydligt längre om jag idats fota mer..

Katarina och jag for på en "finpromenad", vi hann ifatt renarna och fyrhjulingarna först när de stannat upp i väntan på koptern som skulle driva in hjorden i gärdet.

Lekte med kikaren i brist på annat..

Katti la sin tyngd på det lilla livet

Nils Joel, Risteadni (gudmor) och Anna Karin i båten påväg hem efter gärdet.

Jag for och samlade till det tredje gärdet i fyra dagar. Här sitter jag och Valle och kikrar på renar som vi sedan ska driva över norska gränsen till svensk sida igen.

Cuonjuvuobmi

Valfrid Svonni.

Helikoptern kom och hjälpte oss, men även Katti och Per Erik Marsja.

Dagen efter så var jag tvungen att vakta renarna för vinden drev dem mot fel håll. Renarna vill alltid gå mot vinden..

Jag kaffade och myste i solen medan jag kikrade.

Nöjd och glad.

Dagen efter så skulle vi sätta i gärdet och vi for vid ett från kojan, men solen värmde frenetiskt och renarna for rakt upp snöfläckarna. Eftersom jag var på fel kant så behövde jag inte fara högt upp. Vi tappade bak ganska mycket. Men efter många om och men, när jag gått runt Vuolip Gorzijávri tillbaka till stugan för att stoppa renarna och de andra drev från andra kanten så kom vi iväg mot Várdugärdet.

Enná märker sin fina kalv.

Kusinen från Gábna kom och semestrade hos oss. Jag fick sitta bakom henne när hon rajtade ner från gärdet till byn, hon hämtade mig också när vi höll på att sätta in och jag var långt efter.

Med expressbud så fick vi en ny radio och brorsan tjorvade med antennen innan han var nöjd med ljudet.

I Ales har vi inget myggmedel...

Enná ja isá

 Johanna friskar upp minnet med hjälp av renmärkesboken.

Oappá cuoivakmiessi.

(Systers kalv)

Stálunjarga gärdet

Hjorden släpptes och folk i byn pustar ut efter ett bra gärde.

Bagarstugan fylldes till brädden på en söndag då vi fick finbesök, Kyrkoherden Liselott kom med sällskap och höll gudstjänst.

Ninjah, lillkusinen.

De hade med sig en amerikansk musiker, Rayburn. Han spelade allt från gospel till gammal hederlig rock,

Nils Johan och Henrik

Katarina och jag begav oss till Gorzistugan för nästa samling. Vi satt i regn och dimma i två dagar medan vi drabbades av lappsjuka. Tredje dagen fick vi äntligen bege oss mot Sealkavaggi för att kikra. Väl framme där: TOMT. Jahapp då var det bara att halta tillbaka, jag började iallafall att halta, min krigskada från Grekland gjorde sig påmind. Nils Johan och Fredrik kom med 300 från Caina och de var det enda vi åstadkom på den samlingen. Som tur var så hade Luohtigänget på andra kanten i hittat mycket mer.

Färsk fisk<3

Mina bröder blev rånare en dag när vi bar in veden. (Råttskit kan leda till råttpest)

Så här tillbringar vi dagarna

Näst sista gärdet hade vi uppe i Coalmmivággi. Fint väder nästan hela tiden, men det kom en regnskur som gjorde allt till ett enda lerbad. Vi gled omkring och allt blev lerigt.

Nilsa och Sanna.

Sista gärdet hade vi vid byn. Jag var och hjälpte sätta in, vid det här laget har renarna blivit så "tama" att till och med vi gående kommer väldigt nära när man driver dem.

Isá märker.

Áhkku miessi

Geassek (kalv född på sommaren) Liten och pluttig men med en fantastisk styrka.

Enná miessi

Klockan fem på morgonen igår.

När vi vaknade sex timmar senare så var himmelen igentäppt, dimma ner till öronsnibbarna och regn. Trots detta beställde min envise bror helikopter och vi rusade runt för att packa ihop allt, stuva undan båten och tvättmaskinen samt slänga gammal mat. Vid fem var vi klara men det blev ingen avfärd, förutom farsan som körde ner till Abisko. I morse sprack det upp och nu sitter jag här återkopplad.