mörkrädd

Känner att jag nuförtiden blir mer och mer mörkrädd för dagens samhälle, både det svenska och samiska.
Ilskan bubblar upp flera gånger i veckan som jag sedan skjuter undan. I morse tog jag en kaffekopp och öppnade gårdagens Expressen. På första sidan skriver ledarskribenten Eric Erfors om Högsta Domstolens favorisering av de hobbyrenskötande samerna.

Länk:
Ren dumhet

Sätter kaffet i vrångstrupen.
Han skriver om monopol, att rennäringen är helt bidragsberoende och ..ja det är så synd om markägare.

Då kan man ju i sitt stilla sinne undra hur det kommer sig att stora skogsbolag inte har ett endaste problem med att rennäring bedrivs på deras planteringar? Eller har jag missat nåt? Har då aldrig hört talas om att de har stämt samebyar..

Vill bara en klargöra en sak: Renar äter inte gran- eller tallplantor. Det är älgar som gör det.

religion

Religion är nånting som verkligen intresserar mig.
Jag har lust att plugga det nångång..
Undra vad det kan vara som lockar.

I det tidigare inlägget så gjorde jag reklam för svtplay och det gör jag nu också, se programsserien "Från Sverige till Himlen" om du tycker religion är intressant.
Från Sverige till Himlen

Tycker det är så fascinerande att lära sig mer om människors trosuppfattningar. Det som slår mig när jag tittar på denna programsserie är den övertygelse som härskar. Harmonin som så många människor söker finner de i olika religioner.

När jag själv funderar på min egen tro så upptäcker jag att jag har en längtan till den tro som för länge sedan förkastades och dömdes, nämligen den förkristna samiska religionen. Men det innebär inte att jag skulle som i en av programmets avsnitt en hedendomen (alltså den förkristna vikingatidens religion) försöka återskapa sederna. Tycker det är häftigt att det finns svenskar som har tagit tillbaka den tron.
Men att försöka återinföra vår gamla religion skulle nog inte vara möjligt då vi inte längre har noaidit (nåjder/schamaner), de var de som hade den direkta kontakten till gudarna och andarna. Att återinföra en religion är nog inte heller det jag vill, men på nå vis känns det som om ett grovt övergrepp har skett på min kultur då något som var en sådan självklarhet förkastades som djävulens påfund.
Tänkte mycket på det här när vi var i Dersim, de har trots svårigheter och i rädsla döljt sin religions ändå lyckats bevara kärnan och sederna.
Nog för att hos oss finns det ju stoff kvar..

..ja jag skulle kunna hålla på i en evighet och skriva dravel om religion.
Vad är det för stark drivkraft som gör att människan är så kapabel till olika övertygelser om gud eller gudar?

sápmi sessions!

Nu är det dags på för det andra avsnittet med Sápmi Sessions på SVT!
Missa inte! Lämna datorn ifred och slå på tv:n.
Eller kolla svtplay sen.

Niko Valkeapää & Kristian Anttila

än mera vårgöra..

Igår gjorde jag och farsan buoiddeguorhppi. Jag malde köttfärs av kött och fett (fetthinnan som omger renens magar). Sen gör vi stora kakor av det. 

Som sedan saltas och dra åt sig det nåt dygn.

Det enda vi behöver addera nu är rök, vilket blir morgondagens arbete.

I morse så fick jag ett samtal av Gunnar, han ville ha hjälp med att ta ned buoddun (stängsel) som är uppsatt över en bäck som rinner ihop med Gálaseatnu (Kalixälv). Det stängsel måste tas ned varje vår för annars ramlar den ju ner i vattnet. På hösten sätter man upp den igen så att gränsen till Girjas sameby hålls intakt.

Gunnar in action.

Verkligen inget speciellt bra skoterföre, men men. Det är bara att tuta och köra. Vi tog oss iallafall över älven med lite extra gas.

Måste berätta om en lustig händelse som skedde häromnatten. Enná bad mig på kvällen att hänga ut tvätt som ska upp till ales, så sagt och gjort. Kruxet med det hela var att "sagt och gjort" skedde ett par timmar senare vid tolvtiden. Jag hängde ut tvätten med en ficklampa på huvudet, njöt av att vårnattens ljumma värme (det blåser inte på natten, som jag för övrigt tycker är ett mysterium) och svaga ljus. När jag återvänder till ytterdörren så upptäcker jag att dörren är låst! 

What?! 

Så jag står och bankar tills morsan kommer och öppnar dörren med grus i ögonen. Igår berättade hon hur hon hade gått upp på tossi för upptäcka att lamporna överallt är tända. Tyckte jag och farsan var knäppa som inte fattar att släcka lamporna, så hon släckte allt och låste dörren när hon upptäckte att den var öppen. 

Inte fattade ju hon att jag var och hängde tvätt mitt i natten!

glädje och lättnad

Då och då glider tankarna in på andra samebyars problem och svårigheter.

När tankarna vandrat mot Umbyn, Vapsten och Rans Samebyar så har man önskat och hoppats för dem en vinst i Högsta Domstolen.

DE HAR VUNNIT NORDMALINGMÅLET!! :D

*Ekots nyhetssida

*Högsta domstolen - Dom gällande renskötsel i Nordmaling

Dansar en liten segerdans.

tillbaka till verkligheten

Áhkku

Isá lohpa bierggu

Saltemus

...

Idag så var det dags för det årliga vårgörat, salta kött. Snart har vi färsk souvas och torrkött.

Tıram Çaça

En workshop som Tirams ungdomsförening genomfört. Några av ungdomarna på bilderna har vi träffat.

Tiram Youths Youtubechannel

bildbomb från Turkey

Istanbul

Hagia Sofia

Blå Moskén.. synd att det var så långa kön, hade vart kul att besöka dem. Mycket fina byggnader dock.

Tulpaner i ett vackert mönster

Överallt i Istanbul så finns det små juice- och matställen. De gör reklam med detta fantastiska färgspektra, man blir otroligt sugen så det funkar :)

Turbaner inne på en stor bazaar.

På den asiatiska sidan av Istanbul så stötte vi på denna snubbe som blev jätteglad när jag tog fram kameran så han grabbade tag i Kalifa och gav sitt bredaste leende.

Carina, Sara Helén och Per Jonas knallar på

Storshopperskan herself. Hon fick knappt igen väskan igår när vi var påväg hemåt.

Sitter i taxin påväg till Dersim, fotade massor av suddiga bilder av de fantastiska vyerna.

Ett stort vattenkraftsbygge. Den turkiska staten har dämt stora landområden.

När vi nådde Dersim så bytte vi om så det passade den varma fuktiga luften och åt lunch på en mysig restuarang.

Sedan var det bara att bege sig tillbaka till hotellet, byta om till kulturtrasan och hålla ett föredrag om den samiska kulturen.

Ungdomarna från den alivitiska ungdomsföreningen Tiram lyssnade uppmärksamt. Trots att vi hade ganska långa pass.

Sara Helén och Per Jonas berättade om Sáminuorra och deras arbete, Gün översatte intensivt med hjälp av sina systrar hela tiden. Vi avslutade sedan föredraget med en jojkworkshop som Sara Helén höll i. Det var väldigt uppskattat och framkallade mycket skratt. Vänskapsjojken jojkades sedan ett flertal gånger under dagarna.

Vy över Dersim från hotellet.

Övertrötta fröknar

På lördagen så begav vi oss mot Munzur, en helig plats. Trots att det bara var 8 mil dit så tog resan ett bra tag, vägen snirklade fram längs floden och klippväggarna. Här stannade vi vid en helig vattenkälla, Mamma Fatimas vatten.

Helin dricker vatten från källan. Smakade väldigt speciellt, proppfullt med mineraler, så det smakade lite som loka fast utan kolsyra.

Vi tände ljus.

Tuncel, Sara Helén, Rojda och Gün.

Här stannade vi vid en bäck som fanns på andra sidan floden, färgkontrasten där de vattnet möttes var häftigt.

Skönsång i bussen

Tre av systrarna Sahin, Helin, Rojda och Berrin. Deras pappa Ismael var med under två dagar och berättade för oss om Alivismen och de oförrätter som skett under många år. På bilden så har vi stannat till på en plats där ett folkmord skedde 1938.

Carina köpte jordgubbar åt oss när vi stannade i ett samhälle. Per Jonas och Kalifa har båda bacillskräck så de köpte vatten och rengjorde jordgubbarna. För övrigt så blev brorsans bacillskräck ett litet skämt under hela resan, det samlades våtservetter åt honom hela tiden.

Vy över bergen.

Legenden om Munzur

Floden på den heliga platsen

Berget där legenden berättar att Munzur försvann. Hans mjölkspann spilldes ut och än idag rinner det vatten ut ur berget.

Vi stannade till på ett ställe, där vi åt lunch. Jag flätade armband. Gün och Per Jonas flätar ett band enligt ett alivitisk sätt. Mönstret blir likadant som vårt.

Kommer inte ihåg just nu vad detta instrument heter, men den kan på ett sätta jämföras med "trolltrumman". Den används i de alivitiska religiösa sederna.

Det bjöds på vackra sånger framförda på det alivitiska modersmålet.

Dans

Sara Helén hängde på.

Typiskt svenskar, vi satt och väntade på att få åka iväg första av allihop.

Staty av ett lejon med kran på nosen var otroligt skrattretande.

Glada och mätta.

Här lyssnas det uppmärksamt på Carinas tokiga historier från alla hennes resor runt om i världen.

Söndagen började med turkisk frukost i solskenet. Kalifa tar frikostig av honungen.

På var och varannan bergtopp och kulle fanns militärbaser som övervakar.

Påväg mot den alivitiska möteplatsen.

Inne i salen där ceremonier utförs, thé blev vi naturligtvis bjudna på.

En dans som dansas under ceremonier

I de alivitiska sångerna så finner man sanningen och essensen i alivismen. Man har genom århundraden tvingas dölja sanningen och sångerna finns gåtor som pekar på den sanna alivismen. Naturligtvis så kan det ju tolkas olika, vilket det också görs. Naturen och människan är det centrala, i allt finns Gud. Denna tro strider sig ju mot det stora religionerna som Islam, Judendom och Kristendom. En täckmantel för religionen är att Alivismen är sprungen ur tron på Profeten Muhammeds svärson Ali var hans sanna arvtagare. I texten här ovan talas det om Ali och de tolv imamerna, däribland Jesus och att alla de hade Gud i sig. Vilket betyder att alla människor har Gud i sig.

Vi fick också träffa systrarnas farmor, damen med den vita sjalen. Hon gav oss alla en två stora pussar på kinderna det första hon gjorde. Hon berättade för mig och Sara Helén om de traditionella kläderna som knappt längre används.

"Glöm inte folkmordet 1938!" En tavla längs gatan i Dersim. Militären tog bilder på kvinnor och barn som blev mördade.

Tiram Ungomdsförening. Tiram betyder Glöd.

Ungdomarna berättar om den unga föreningens arbete. Workshops med musik, dans, konst och media har gjort under åren. 

Tuncel lillebror kom också förbi och sjöng fint för oss.

På söndagen så fortsatte vi med workshop i flätning och några blev riktigt duktiga på det.

Synd att tiden gick så fort.

Trötta, glada och nöjda på flyget till Istanbul.

Vi var nog väldigt övertrötta och skrattade väldigt högt. Så högt att en man blev jätteirriterad och sa åt oss på ett väldigt otrevligt sätt. Jag var mitt i ett skrattanfall och kunde inte sluta skratta, medan Kalifa och Carina direkt frågade mannen om det var nå problem. Carina framkallade ännu mera skratt när hon började kolla bladet med säkerhetsinformation för att kolla om det var förbjudet att vara glad.

"This is not a happy flight!"

Hon kom fram till detta när alla figurer på bladet var sura.

När vi sedan nådde Istanbul så fick vi trängas i en taxi som skulle föreställa en stor taxi. Vi satt fyra stycken i baksätet. Vår taxichaufför var typ hundra år, muttrade hela tiden och körde slalom mellan filerna in till hotellet. Vi satt med hjärtat i halsgropen och kommenterade och skrattade åt hans körsätt för han hade verkligen beslutsångest i vilken fil han skulle köra. Han hade ett stort problem med att hitta dit och vi körde på bakgatorna fram och tillbaka. 

Igår på morgonen så åt vi sötsaker, bröd, ost och jordgubbar till frukost. Sedan drog vi en snabb shoppingtur på den stora shoppinggatan innan det var dags för hemfärd. Kalifa blev inspekterad grundligt i kontrollen till flyget, men så fort Carina sa att han var med oss så bad de om ursäkt. På flyget så kollade vi filmen "The Tourist" med Johnny Depp och Angelina Jolie, den var lite skum. Val framme på Arlanda så blev Kalifa åter igen stoppad men det blev snopet med hjälp av Carina och Sara Helén.

Jaja. det var det. Nu ska jag äta renkött. Hejdå.